Jag har inte haft mycket tur på min sida denna sommaren, men nu så.
Reserv hade jag blivit, någon drog sig ur och nu ska jag åka till Norge för att bland annat diskutera "ungdomsdemokrati och utanförskap" med åtminstone en norsk kommunist. Politik blir så mycket roligare när tonläget förknippas med Fleksnes.
Det är för övrigt vännen till Hur-kan-du-förespråka-kapitalism-när-den-visat-sig-fungera-så-dåligt?-kommunisten som med all säkerhet kommer mötas. Bara som för sakens skull har jag god lust att vara nyliberal rakt igenom för en vecka.
Och, för att förbättra situationen ytterligare, så är det förhoppningsvis start på valrörelse när vi kommer dit.
tisdag, juli 31
lördag, juli 28
I festivalstaden Ulricehamn lever livet
Som ulricehamnare har man i dagarna allt annat än tråkigt, aktiviteterna är många och möjligheterna till upplevelser är oändliga. Det är Sjuhäradsfestivalen som dominerar och vi möts av oändligt med möjligheter till givande upplevelser.
Sjuhäradsfestivalen är inne på sin andra dag och då man med mycket övertygelse inte gett upp efter föregående års fiasko har man jobbat på för fullt med att locka publik i år. Satsningarna har gått ut på ökad marknadsföring runt om i landet trots att man gång på gång upprepar att festivalen främst är för ulricehamnarnas egen njutning.
Mångfaldig kultur
För att locka publik ska utbudet i år vara bredare än tidigare. Utöver det klassiska utbudet av musik har man tagit steget längre och erbjuder nu bland annat teaterskådespel, fakirspel, poesiuppläsning, kläduppvisning, sten-sax-påsemästerskap, politiska propageranden och berättelser om utdöda tv-spel. Dagarna är fullspäckade och man hoppas kunna locka många olika målgrupper.
- Det finns verkligen något för alla, säger man entusiastiskt.
Musiken dominerar trots allt
Musiken är trots allt dominant under festivalhelgen och det finns många band att lyssna på dagarna i ända. Kritik har yttrats om att liknelsen mellan de olika banden är slående, men detta bemöter man med ett lättsamt skratt:
- Absolut inte. I år har vi som redan nämnt satsat på stort och vi erbjuder allt från kommunistpunk till feministisk progg.
Inte går det att förneka att ulricehamnarna är lyckigt lottade. Inte nog med att festivalens alla deltagare både i uppträdanden såväl som i publik känner varandra då de antingen har, går eller ska gå i samma klass, de har ett brett utbud på sina budskap i respektive låttext.
Visserligen kan det tyckas att festivalen snarare är en talangtävling än festival i och med att de allra flesta band ofta saknar både etablissering och beundrarskara utanför vänskapskretsen. Men vad skulle en talangtävling vara utan vare sig pris eller segrare?
Hammerfall är helgens storsatsning
Det mycket kända Göteborgsbandet Hammerfall besöker också festivalen och stoltheten över att ha fått hit ett så stort band är obegränsad.
- Ja, där gjorde vi verkligen ett kap.
Det är under lördagskvällen Hammerfall spelar och man räknar med att behöva sätta in stora försiktighetsåtgärder för att förhindra att åskådarna ska behöva stå närmare än 30 centimeter från varandra.
Att bo i en festivalstad
Vad säger då ulricehamnarna sjäva om att numera bo i en festivalstad där utelivet nu innefattar livemusik istället för Greatest hits 1997? Man gav sig ut för att höra sig för.
- Förlåt, jag hör verkligen inte vad du säger, det är något oljud som överröstar allt, sade den första förfrågade damen.
- Kul, sade en annan.
Ja, åsikterna är verkligen skiljda, men som sagt, smaken är som baken - något festivalen verkligen reflekterar då det ena är mindre lockande än det andra.
Kolla in det du också: http://www.sjuharadsfestivalen.se/!
Som ulricehamnare har man i dagarna allt annat än tråkigt, aktiviteterna är många och möjligheterna till upplevelser är oändliga. Det är Sjuhäradsfestivalen som dominerar och vi möts av oändligt med möjligheter till givande upplevelser.
Sjuhäradsfestivalen är inne på sin andra dag och då man med mycket övertygelse inte gett upp efter föregående års fiasko har man jobbat på för fullt med att locka publik i år. Satsningarna har gått ut på ökad marknadsföring runt om i landet trots att man gång på gång upprepar att festivalen främst är för ulricehamnarnas egen njutning.
Mångfaldig kultur
För att locka publik ska utbudet i år vara bredare än tidigare. Utöver det klassiska utbudet av musik har man tagit steget längre och erbjuder nu bland annat teaterskådespel, fakirspel, poesiuppläsning, kläduppvisning, sten-sax-påsemästerskap, politiska propageranden och berättelser om utdöda tv-spel. Dagarna är fullspäckade och man hoppas kunna locka många olika målgrupper.
- Det finns verkligen något för alla, säger man entusiastiskt.
Musiken dominerar trots allt
Musiken är trots allt dominant under festivalhelgen och det finns många band att lyssna på dagarna i ända. Kritik har yttrats om att liknelsen mellan de olika banden är slående, men detta bemöter man med ett lättsamt skratt:
- Absolut inte. I år har vi som redan nämnt satsat på stort och vi erbjuder allt från kommunistpunk till feministisk progg.
Inte går det att förneka att ulricehamnarna är lyckigt lottade. Inte nog med att festivalens alla deltagare både i uppträdanden såväl som i publik känner varandra då de antingen har, går eller ska gå i samma klass, de har ett brett utbud på sina budskap i respektive låttext.
Visserligen kan det tyckas att festivalen snarare är en talangtävling än festival i och med att de allra flesta band ofta saknar både etablissering och beundrarskara utanför vänskapskretsen. Men vad skulle en talangtävling vara utan vare sig pris eller segrare?
Hammerfall är helgens storsatsning
Det mycket kända Göteborgsbandet Hammerfall besöker också festivalen och stoltheten över att ha fått hit ett så stort band är obegränsad.
- Ja, där gjorde vi verkligen ett kap.
Det är under lördagskvällen Hammerfall spelar och man räknar med att behöva sätta in stora försiktighetsåtgärder för att förhindra att åskådarna ska behöva stå närmare än 30 centimeter från varandra.
Att bo i en festivalstad
Vad säger då ulricehamnarna sjäva om att numera bo i en festivalstad där utelivet nu innefattar livemusik istället för Greatest hits 1997? Man gav sig ut för att höra sig för.
- Förlåt, jag hör verkligen inte vad du säger, det är något oljud som överröstar allt, sade den första förfrågade damen.
- Kul, sade en annan.
Ja, åsikterna är verkligen skiljda, men som sagt, smaken är som baken - något festivalen verkligen reflekterar då det ena är mindre lockande än det andra.
Kolla in det du också: http://www.sjuharadsfestivalen.se/!
Johanna G,
som känner festivalens gung två km bort från området
och inte ser någon som helst njutning i det
torsdag, juli 26
tisdag, juli 24
Run Forrest, run!
Okej, det här med djupa andetag ska jag försöka lägga mer fokus på.
Det är dags för dessa eminenta insändare igen, idag hade BT inne en där minst en timmes skolidrott om dagen krävdes för att motverka den ohälsa som blir vanligare bland yngre. Undertecknat hade flertalet kända idrottsmän och kvinnor gjort.
Jo, men kul. Idrottsmänniskor som aldrig haft problem med att delta på idrottslektioner ser det som en självklarhet med mer skolidrott. Skulle det vara förtroendeingivande med alla dessa namn uppradade ett efter ett? Det är samma sak som om moderater skulle underteckna något om varför moderat politik är bra.
Och vilka gynnas av mer idrott egentligen? För oss som tillhör den skara människor där idrott mest verkar handla om fysiskt förlöjligande av oss själva, ges inget gynnande. För de som ogillar idrott betyder inte mer timmar mer rörelse. Har man bestämt sig för att ägna idrottslektionen åt att inte delta, deltar man inte.
Och varför är det politiker som krävs på idrottstimmar i skolan? Varför kan inte kravet gå ut på att politker ska lämna ifrån sig mer makt till skolorna? Är det någonstans man vet hur skolans och elevernas behov ser ut är det väl på skolorna? Lär istället elever mer ansvarstagande så man slipper förlita sig på att hälsa ska ges från statliga beslut.
Det är dags för dessa eminenta insändare igen, idag hade BT inne en där minst en timmes skolidrott om dagen krävdes för att motverka den ohälsa som blir vanligare bland yngre. Undertecknat hade flertalet kända idrottsmän och kvinnor gjort.
Jo, men kul. Idrottsmänniskor som aldrig haft problem med att delta på idrottslektioner ser det som en självklarhet med mer skolidrott. Skulle det vara förtroendeingivande med alla dessa namn uppradade ett efter ett? Det är samma sak som om moderater skulle underteckna något om varför moderat politik är bra.
Och vilka gynnas av mer idrott egentligen? För oss som tillhör den skara människor där idrott mest verkar handla om fysiskt förlöjligande av oss själva, ges inget gynnande. För de som ogillar idrott betyder inte mer timmar mer rörelse. Har man bestämt sig för att ägna idrottslektionen åt att inte delta, deltar man inte.
Och varför är det politiker som krävs på idrottstimmar i skolan? Varför kan inte kravet gå ut på att politker ska lämna ifrån sig mer makt till skolorna? Är det någonstans man vet hur skolans och elevernas behov ser ut är det väl på skolorna? Lär istället elever mer ansvarstagande så man slipper förlita sig på att hälsa ska ges från statliga beslut.
måndag, juli 23
Ulricehamns ovidkommande bekräftelse
För en stund var jag på gott humör. Ulricehamn var på riksnyheterna av någon anledning. "Köerna till Ullareds Gekås är millånga. På Ulricehamns turistbyrå..." och bara så där kommer ett leende upp i och med att man på något sätt har hittat Ulricehamns existens även i en studio där nationella nyheter görs. Inslaget var allt annat än viktigt när turister frågades vad de hade köpt i Gällstad, men på något sätt lyckades det ge min dag en viss sensation. Visserligen ska jag inte klaga på Harry Potter, men mycket mer än läst har jag inte gjort idag. Och återigen har jag drabbats av frustrationen över att inte få åstadkomma något.
Försöker förbereda mig inför allt som kommer agera bombnedslag med aktiviteter under hösten, men dess omöjlighet är slående.
Försöker förbereda mig inför allt som kommer agera bombnedslag med aktiviteter under hösten, men dess omöjlighet är slående.
söndag, juli 22
Inte ens vädret
Naglarnas nyans är ljust blå, möjligtvis lila. En stickande känsla smyger sig fram i halsen. Trots kramande av händerna håller sig kylan kvar. Stickad tröja i juli månad verkar inte bidra avsevärt mycket med värme. Framtvingade blinkningar försöker förhindra kliande ögon. Irritation i näsan vill inte avta. Att använda de nedkylda fingrarna till att motverka kliande öron lockar.
En förkylning verkar närma sig. Perfekt tillfälle med perfekt ursäkt för att läsa Harry Potter and the deathly hallows intensivt. Perfekt ursäkt för att skjuta de oundvikliga hushållssysslorna på framtiden - jag är ju sjuk, nästan.
En förkylning verkar närma sig. Perfekt tillfälle med perfekt ursäkt för att läsa Harry Potter and the deathly hallows intensivt. Perfekt ursäkt för att skjuta de oundvikliga hushållssysslorna på framtiden - jag är ju sjuk, nästan.
torsdag, juli 19
Det har gått en månad, en månad utan dig här
Vad jag saknar är att på morgonen höra dig gäspa och sedan långsamt och försiktigt gå ner för trappan för att slå dig ner i köket där du sätter på radion på högsta nivå. Jag saknar hur du läste varje tidning så noggrant, så rädd för att missa ett ord. Jag saknar hur du lyckades få hela köket att lukta kaffe.
Jag saknar att komma hem och mötas av ditt glada "hallå". Jag saknar att få berätta för dig om min dag. Jag saknar dina ord om hur jag inte ska bry mig om det dåliga, hur pottor är till för att skita i. Jag saknar din ilska över att jag inte märkte hur fint du gjort i blomsterrabatten utanför.
Jag saknar att få gå och lägga mig sent på kvällen, tassa upp för trapporna för att inte väcka någon, försiktigt öppna din dörr för att viska "god natt" till dig. Jag saknar hur du utan min vetskap då kunde vara vaken och helt plötsligt svara "god natt" och säga att du älskar mig.
Jag saknar dagarna med dig. Jag saknar att ha oss, ett vi som bara du och jag förstod.
Jag saknar dig.
Jag saknar att komma hem och mötas av ditt glada "hallå". Jag saknar att få berätta för dig om min dag. Jag saknar dina ord om hur jag inte ska bry mig om det dåliga, hur pottor är till för att skita i. Jag saknar din ilska över att jag inte märkte hur fint du gjort i blomsterrabatten utanför.
Jag saknar att få gå och lägga mig sent på kvällen, tassa upp för trapporna för att inte väcka någon, försiktigt öppna din dörr för att viska "god natt" till dig. Jag saknar hur du utan min vetskap då kunde vara vaken och helt plötsligt svara "god natt" och säga att du älskar mig.
Jag saknar dagarna med dig. Jag saknar att ha oss, ett vi som bara du och jag förstod.
Jag saknar dig.
lördag, juli 14
Hård som sten i bomull
Till och med jag måste nu erkänna att det finns undantag när det kommer till barn. I de allra flesta fall kan man utgå från att de är bortskämda, skrikiga och frågvisa om saker som har noll betydelse. Men det har uppstått ett men. I torsdags under mitt slitsamma arbete flydde kunder ut och in genom den k-märkta dörren som vanligt. En morfar kommer in med sitt sexåriga barnbarn, den jobbigaste av åldrar.
- Var har ni dataspelen, var har ni dataspelen?
Ja, men hej på dig med. - Vid väggen där.
Lite senare hör jag någon be om att få hjälp. Det var haveristungen och dess medhjälpare. I en värld där alla ska med nekas ingen min hjälp. Haveristungen vill ha ett dataspel om The fantastic four, medhjälparen, som också satt på pengarna, ville ha ett pedagogiskt spel och valde Första klass. Haveristungen, vars antal levda år på jorden inte uppgick till mer än som tidigare nämnt sex stycken, nekades Fantastic four där åldern var rekomenderad till 12+.
Det var i denna stund min uppfattning om barn ändrades till "regel, med plats för undantag" istället för "förhoppningsvis överkomligt stadium". Haveristungen som pratat och resonerat med sin morfar en stund om vilket spel som var lämpligast, kommer fram till kassan och frågar ifall jag kan lägga undan spelet en stund.
- I sex år så jag kan bli tolv först.
Min stenhårda (läs: livrädda) fasad har rämnat ännu en gång. Han lyssnade och litade så mycket på sin morfar att han var villig att vänta med det spel han egentligen ville ha i - för haveristungens del - en hel livstid.
- Var har ni dataspelen, var har ni dataspelen?
Ja, men hej på dig med. - Vid väggen där.
Lite senare hör jag någon be om att få hjälp. Det var haveristungen och dess medhjälpare. I en värld där alla ska med nekas ingen min hjälp. Haveristungen vill ha ett dataspel om The fantastic four, medhjälparen, som också satt på pengarna, ville ha ett pedagogiskt spel och valde Första klass. Haveristungen, vars antal levda år på jorden inte uppgick till mer än som tidigare nämnt sex stycken, nekades Fantastic four där åldern var rekomenderad till 12+.
Det var i denna stund min uppfattning om barn ändrades till "regel, med plats för undantag" istället för "förhoppningsvis överkomligt stadium". Haveristungen som pratat och resonerat med sin morfar en stund om vilket spel som var lämpligast, kommer fram till kassan och frågar ifall jag kan lägga undan spelet en stund.
- I sex år så jag kan bli tolv först.
Min stenhårda (läs: livrädda) fasad har rämnat ännu en gång. Han lyssnade och litade så mycket på sin morfar att han var villig att vänta med det spel han egentligen ville ha i - för haveristungens del - en hel livstid.
onsdag, juli 11
Omma, nu och för alltid
Begravningen var idag. Min älskade Omma begravdes. Känslorna är kluvna, det är skönt att veta att hon fått sin vila nu, men det är så definitivt. Det är verklighet, resten av mitt liv, den här dagen och alla som ska komma. Resten av min tid på jorden ska spenderas för långt bort för Ommas kramar och ord.
Begravningen var vacker, musiken jättefin och blommorna så fulla av liv. Omma var älskad, är älskad. För mig kommer hon alltid vara levande.
Jag har varit i Ommas rum nu, det är så mycket saker som vilar på minnen från hela Ommas liv. Det liv som jag älskar så, men bara fick vara delaktig i under en kort tid, 18 av 90 år - det är 20 procent av Ommas liv, 100 procent av mitt.
Omma har sparat brev och vykort sedan jag vet inte hur länge. Hon har böcker i vilka hon har klistrat in dikter och tidningsurklipp från hela sitt liv. Människor som betytt mycket för henne har hon gjort allt för att ha kvar i sitt minne.
På min anslagstavla har jag en dikt som Omma skrev ned åt mig när jag var liten. Hon fick en gång kommentaren "Du skriver hemskt vackert, synd att jag inte ser vad det står utan förstoringsglas" om sin handstil. Den var precis som resten av min Omma, vacker - vackrast.
För mig kommer Omma alltid finnas.
Begravningen var vacker, musiken jättefin och blommorna så fulla av liv. Omma var älskad, är älskad. För mig kommer hon alltid vara levande.
Jag har varit i Ommas rum nu, det är så mycket saker som vilar på minnen från hela Ommas liv. Det liv som jag älskar så, men bara fick vara delaktig i under en kort tid, 18 av 90 år - det är 20 procent av Ommas liv, 100 procent av mitt.
Omma har sparat brev och vykort sedan jag vet inte hur länge. Hon har böcker i vilka hon har klistrat in dikter och tidningsurklipp från hela sitt liv. Människor som betytt mycket för henne har hon gjort allt för att ha kvar i sitt minne.
På min anslagstavla har jag en dikt som Omma skrev ned åt mig när jag var liten. Hon fick en gång kommentaren "Du skriver hemskt vackert, synd att jag inte ser vad det står utan förstoringsglas" om sin handstil. Den var precis som resten av min Omma, vacker - vackrast.
Det föll en grå liten fågel
en gång från sitt trygga bo
och slog sig så svårt och illa
så ingen kan tro.
Det föll en grå liten fågel
Guds fadershand lyfte den,
den är ett människohjärta,
den lilla grå.
För mig kommer Omma alltid finnas.
fredag, juli 6
Om att göra skillnad
Nej, ingen förändring. Fortfarande samma värkande behov av att få åstadkomma något. Som när man ser det första vattnet som regnar och landar på den hårda asfaltstrottoaren. Trots att man är missnöjd och så lagom sur över regnandet kan man inte låta bli att känna vemodet växa med regndroppens öde. En regndroppe som fallit en sådan lång väg, en så lång väg för att bara sluta på en trottoar. Jag får ju inte ens falla nu. Jag bara står där, helt stilla utan att göra något för någon. Eller jo, jag hämtar korsordspennor två meter bort från disken.
Jag ska inte klaga, egentligen har jag inget emot det. Men jag hade gärna velat göra något mer värdefullt för människor än att tipsa dem om att köpa fyra pocketböcker och endast betala för tre.
Jag ska inte klaga, egentligen har jag inget emot det. Men jag hade gärna velat göra något mer värdefullt för människor än att tipsa dem om att köpa fyra pocketböcker och endast betala för tre.
onsdag, juli 4
USA:s nationaldag
Svenskar är generellt sett negativt inställda till USA. Boråstidningen hade en rätt så bra ledare idag. Värt att fira är den frihet som ges av USA:s existerande.George W Bush:
This young century will be liberty's century. By promoting liberty abroad, we will build a safer world. By encouraging liberty at home, we will build a more hopeful America. Like generations before us, we have a calling from beyond the stars to stand for freedom. This is the everlasting dream of America.
måndag, juli 2
Rädd för tiden
Det är redan juli. Ibland blir jag rädd. Rädd för allt. Rädd för inget. Det var inte länge sedan jag bytte blad från maj till juni i almanackan, nu fick jag vända igen.
Imorgon är det två veckor sedan jag senast kramade Omma. Och det skrämmer mig. Tiden skrämmer mig, gör mig liten, ensam, distanserar den mig från henne?
Hur ska jag kunna leva ett liv utan henne tillräckligt nära för att kunna ställa de frågor hon alltid hade svar på? Hur ska mitt liv kunna formas utan henne här? Vilken hand ska jag hålla när allt känns svårt?
Att leva. Att existera. Skillnaden som måste få finnas. Att välja att leva.
Imorgon är det två veckor sedan jag senast kramade Omma. Och det skrämmer mig. Tiden skrämmer mig, gör mig liten, ensam, distanserar den mig från henne?
Hur ska jag kunna leva ett liv utan henne tillräckligt nära för att kunna ställa de frågor hon alltid hade svar på? Hur ska mitt liv kunna formas utan henne här? Vilken hand ska jag hålla när allt känns svårt?
Att leva. Att existera. Skillnaden som måste få finnas. Att välja att leva.
söndag, juli 1
En stjärna med blod till salu
Enligt vissa, rent utsagt de flesta, är det säkert en skitsak som inte ens är värd reflektion. Egentligen är det inte annat än marknadens förtjänst, faktiskt. Marknaden har producerat varan med dess tillhörande tryck. Men jag kan inte låta bli att bli upprörd.
På Bokia säljer vi nu läsårskalendrar, inget uppseendeväckande eller upprörande. Inte alls. Men på en del av dem finns den röda stjärnan på framsidan. En röd, femuddig stjärna. Och det gör mig illamående.
En kommunismsymbol på skolstartsprylar. Någonting säger mig att den almanackan kommer ligga med på historialektioner där det inte undervisas om kommunism annat än som en av segrarna i andra världskriget. I själva verket kanske det inte ens tas upp på historian utan endast på samhällskunskapen där man talar om ideologin med utopin "det ska vara lika för alla" och sedan går vidare.
Hade vi sålt pennor med svastikan hade anmälningarna haglat. Förlåt mig om jag generaliserar och skadar någon extremists känslor, men skit som skit. Jag tänker inte ta hänsyn till någon inriktning eller vridning eller vinkling. Försvarar eller förespråkar man en ideologi som sitter på så många lik är man en idiot. Nazism och kommunism, skit som skit.
Men av någon anledning är kommunism en, i många människors ögon, en snäll ideologi som gått lite snett. Så visst, kom och köp almanackor med röda stjärnor. Av någon anledning är detta något som är såpass acceptalbelt att man kan ha det som modedetalj.
Det är förskräckligt när någon förnekar Förintelsen. Men när man talar om utrensningarna i Sovjet finns det de som inte ens har kännedom om att Gulag existerat, att människor lika väl där som i Nazityskland mördats på regeringens order. Sållats bort då de ansetts utgöra ett hot. Placerats i det mest öde område för att torterats och glömmas. Blivit fråntagna sin frihet. Kränkts. Och idag, glömts.
Men det är ju snyggt. En stjärna. En stjärna för en enad värld i lika mycket elände var man än är. En stjärna för jämlikt mördande. En stjärna för ett kollektiv framför några individers liv. En stjärna för en värld utan möjligheter. En stjärna för befrielse från lycka.
På Bokia säljer vi nu läsårskalendrar, inget uppseendeväckande eller upprörande. Inte alls. Men på en del av dem finns den röda stjärnan på framsidan. En röd, femuddig stjärna. Och det gör mig illamående.
En kommunismsymbol på skolstartsprylar. Någonting säger mig att den almanackan kommer ligga med på historialektioner där det inte undervisas om kommunism annat än som en av segrarna i andra världskriget. I själva verket kanske det inte ens tas upp på historian utan endast på samhällskunskapen där man talar om ideologin med utopin "det ska vara lika för alla" och sedan går vidare.
Hade vi sålt pennor med svastikan hade anmälningarna haglat. Förlåt mig om jag generaliserar och skadar någon extremists känslor, men skit som skit. Jag tänker inte ta hänsyn till någon inriktning eller vridning eller vinkling. Försvarar eller förespråkar man en ideologi som sitter på så många lik är man en idiot. Nazism och kommunism, skit som skit.
Men av någon anledning är kommunism en, i många människors ögon, en snäll ideologi som gått lite snett. Så visst, kom och köp almanackor med röda stjärnor. Av någon anledning är detta något som är såpass acceptalbelt att man kan ha det som modedetalj.
Det är förskräckligt när någon förnekar Förintelsen. Men när man talar om utrensningarna i Sovjet finns det de som inte ens har kännedom om att Gulag existerat, att människor lika väl där som i Nazityskland mördats på regeringens order. Sållats bort då de ansetts utgöra ett hot. Placerats i det mest öde område för att torterats och glömmas. Blivit fråntagna sin frihet. Kränkts. Och idag, glömts.
Men det är ju snyggt. En stjärna. En stjärna för en enad värld i lika mycket elände var man än är. En stjärna för jämlikt mördande. En stjärna för ett kollektiv framför några individers liv. En stjärna för en värld utan möjligheter. En stjärna för befrielse från lycka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
